skött sig så bra ända från dag ett på ungdomshemmet, som gjort att han nu fått den här chansen.

   Han behöver få känna att det finns folk som tror på honom. Och som också tycker om honom.

   Han behöver lära sig och förstå att man inte kan, inte får köpa sig till vänskap, framgång och lycka, genom att slå ner och råna andra.

   Det är inte okej att slå ner någon, stjäla dennes värdesaker, och sedan använda detta brottsgods för att köpa in sig hos andra, för att få andras uppskattning och godkännande.

   Fast denna brottsbana är nu helt bruten och, som sagt, sedan mer än ett år tillbaka.

POLIS

4 Polisen kom

Adrian, tält

Och de två senaste pojkarna, som han slagit ner, för att sedan stjäla deras jackor, byxor och skor, de fick inte jättemycket stryk förutom att den ene av dem fick en utslagen framtand och sprucken läpp. Och bägge fick förstås några rejäla blåtiror.

   Det hände vid en park, på våren, och pojkarna fick gå halvnakna hem.

   Deras kläder och skor, av exklusiva och dyra märken, hade Adrian tänkt sälja billigt till några som han känner, som är ett par år äldre än han själv.

   Fast när polisen kom hem till honom och han fördes iväg till polisstationen för förhör, då fick pojkarna såklart tillbaka sina kläder och skor.

   Och hans mamma förlorar vårdnaden om sin älskade son.

   Efter sin vistelsetid på ungdomshemmet kommer han få flytta hem till en fosterfamilj. Denna familj är inte bestämd ännu, och det kan bli var som helst i hela Sverige.

   Och hans mamma känner sig förstås totalt misslyckad, både nu som tidigare. Inte minst för att hon inte har klarat att styra upp och hindra sin älskade sons kriminella bana som ju startat redan flera år tidigare.

   Adrian var tretton år, när det senaste överfallet hände, men hans brottsbana startade, som sagt, redan då han var tio år.

5 Inga riktiga vuxna

Och det finns inga riktiga vuxna som han tycker särskilt mycket om, förutom mamma, som han ser upp till och respekterar.

   Fast, visst respekterar han sina lärare och andra vuxna som han möter, men det är ingen av dem som han direkt, så att säga, ser upp till.

   Nej, de är mer eller mindre idioter allihop.

   Fast, det är klart … polisen … dem ser han upp till och respekterar på ett alldeles särskilt plan.

   För polisen är tuffa och modiga. De jagar mördare och andra hemska brottslingar i samhället.

   När de kommer hem till en tuff trettonårig pojke, då vet även han att nu så är det allvar.

   Och polisen ska man, eller får man inte bråka med – för då blir allt bara värre än vad det var innan de kom.

   Så mycket har han fattat, och sedan länge.

   Men vågar man ändå ge sig på en polis – ja då är man ganska körd sedan.

   Han brukar också titta på olika teveprogram som handlar om att sätta fast mördare och andra hemska typer. För mördare tycker han är extra läskiga typer. De, om någon, ska sitta inlåsta i fängelset.