Amir och man, cykel- och gångbana
En bil kommer i full fart och Amir måste väja och bromsa
på samma gång.
Allt går så fort. Blixtsnabbt. Både med bilen som med hans enorma reaktionsförmåga.
Han försöker tvärnita, men bromsarna tar dåligt.
Och istället för att köra rakt in i sidan på bilen kör han av cykelbanan och ner i diket. Kör i vält och ramlar ihop i en hög i gräset, och med cykeln över sig.
Chauffören i bilen stannar och kliver ur. Kommer fram till honom.
– Hur gick det? frågar han. Slog du dej?
– Nä … det gick bra, säger Amir och både tittar och känner efter om han har gjort sig illa, om han blöder någonstans.
– I fortsättningen bör du nog hålla i styret när du cyklar.
– Ja, fast … gör det nån skillnad? svarar Amir både irriterat som kaxigt. Nästan på väg till lite uppkäftig. Du hade väl nästan kört på mej ändå.
– Ja, nä … Förlåt, om jag skrämde dej.
– Det är okej. Men såg du mej inte?
Mannen svarar inte, utan kommer fram till honom, hjälper honom med att resa upp cykeln. Därefter ger han honom ett handtag och drar upp honom på benen igen.
– Både cykeln och du verkar ha klarat er utmärkt.
Amir, man, kvinna och äldre man, cykel- och gångbana
– Ja, fast du borde få betala ett skadestånd för att du nästan körde på en cyklist. Och nu har jag memorerat din registreringsskylt på bilen.
En kvinna på en cykel har precis stannat till strax intill dem och uppe på cykelvägen.
– Jag såg allt, hur det hände. Har du bett pojken om ursäkt nu? Men hur kunde du bara köra av från den större vägen och korsa en cykel- och gångbana så där, och med den hastigheten? Du borde skämmas!
– Ja, det var dumt, fel av mej, säger mannen. Men vi ska reda ut det här nu.
– Jag vill ha ett skadestånd, säger Amir.
– Ja, absolut, säger kvinnan. Det ska du ha. Men har du fått det?
Också en bil stannar till vid sidan av den större vägen. Bilföraren sätter på varningsblinkersen, för att varna andra trafikanter att han står dumt vid vägen.
Nu kan man tro att han bara har fått bensinstopp eller nåt.
Och en äldre man kliver ur.
– Är det några problem?! ropar han. Vill ni ha hjälp?!
– Nä, det går bra! ropar mannen tillbaka, han som står med Amir.
Han ger Amir en bekymrad blick.
– Hur mycket vill du ha? I skadestånd?
Amir funderar.
Tänker att denne man måste få sig en läxa. Han kunde ju ha kört på honom. Och sedan kunde han ha fått åka ambulans till sjukhuset. Och resten orkar, eller vågar han inte ens tänka på.
Han säger:
– Hur mycket har du?
– Jag har nog en hundring i …
Amir skakar på huvudet.
– Nej, det duger inte, säger kvinnan. Vet du, min herre, att pojken här kan nu ha fått ett psykiskt sår, som blir till ett trauma, som han får dras med under en längre tid.
Amir ler inom sig.
Nu har han en äldre man i bilen på vägen och kvinnan på cykeln, som stöd och hjälp mot mannen som kunde ha kört på honom.
– Okej, men två hundra då?
Amir och man, cykel- och gångbana
Amir får en idé. Han ska nu kräva, eller mer lura av mannen så mycket pengar som det bara går. För den bildrullen måste få lära sig en läxa.
Mannen drar upp en femhundring ur sin plånbok.
– Här får du. Sju hundra måste väl räcka?
Amir är nästan på väg att acceptera mannens erbjudande. För sju hundra kronor är ju ingen dålig summa pengar.
Men så tänker han att det ju hade kunnat gått riktigt illa och att han kunde ha hamnat på sjukhus. Och han kunde ha fått skador, men för livet.
Och mannen hade tur.
Och så klart även han själv.
Men för det ska mannen inte få komma så billigt undan.
Nej, det ska kosta och han ska få betala.
Och nu är det som om det värsta redan har hänt, och han börjar tycka synd om sig själv. Ja, han får till och med tårar i ögonen.
– Åh, det gör så ont, ont i foten, säger han.